Procul Este

Adam delade med sig av denna löjligt söta, sovande lilla hasselmus.

Då termin 9 sedermera gjort sitt inträde och detta råkar innebära att jag förväntas läsa en kurs i psykiatri fann jag mig imorse på tunnelbanan, nervöst bläddrande bland det mångfald av papper vi fått utdelade av kursledningen. Bland dessa papper hoppades jag finna:

1) Var jag kunde ordna behörighet för mitt elektroniska tjänstekort som skulle förläna mig tillträde till diverse vårdavdelningar.

2) Var jag skulle vara under dagen och, i viss mån, varför.

Till saken hör att jag är dålig, närmast patologiskt dålig för att vara närmare sanningen, på att:

1) Handskas med papper (i gymnasiet lyckades jag inom 5 minuter förlägga ca 120 sidor som min franska-lärarinna kopierat åt mig med viss möda. Dessa papper återfanns aldrig)

2) Läsa scheman. Går det att tolka ett schema fel så gör jag det. Om inte så kastar jag om datumen så det blir fel iallafall.

Hursomhelst, jag försökte något senfärdigt bringa ordning i kaoset och fann mig snart stående utanför den psykiatriska vårdavdelning där jag skulle tillbringa dagen. Jag skulle ju egentligen varit där redan i måndags, men vinterkräksjukan ville något annat. Jag fick ett något motvilligt handslag av överläkaren som hört talas om mina kräkskapader och tilldelades kläder och den avdelningsnyckel som jag senare kommer återkomma till. Därefter ilade jag iväg mot säkerhetsavdelningen för att se om det var möjligt att med en spontanvisit lura till sig behörighet. Man var egentligen tvungen att ha en bokad tid vilket framgick av en saklig, men inte ovänlig, skylt vid ingången. Jag strosade in och plingade på. En kvinna som skulle kunnat gå raklång under en dalmatiner utan att få hundfjun i frillan (hon var kort) tog emot mig och bad om min blankett. Jag hade naturligtvis ingen blankett med mig. Hon registrerade iallafall mitt kort och bad mig återkomma ned blanketten. Något modstulen traskade jag tillbaka mot avdelningen.

Jag svidade där raskt om till landstingets läckra mundering och mötte en trevlig och pratsam grekisk ST-läkare och strax efter även överläkaren. Vi gick i samlad tropp mot rondrummet där vi tillbringade ett par timmar med att diskutera de intagna patienternas väl och ve. Därefter samtalades det med flera patienter och trixades med medicinlistor lite hit och dit och sen var det lunch.

Efter lunchen satt jag med på ytterligare ett par samtal och fick sedan mitt första egna uppdrag, att se till att en deprimerad patient gjorde en MADRS-S, ett depressionstest i webbenkät-form. Ungefär samtidigt som jag försökte lokalisera min patient upptäckte jag, i samband med att jag låste upp en dörr och avdelningsnyckeln lossnade från nyckelknippan, att en nyckel saknades från knippan. Jag hade fått en nyckel av kursledningen, sedan en likadan när jag kom till avdelningen och jag hade satt båda två på min nyckelknippa. Nu saknades en av dem. En lätt hetta spred sig från halsen upp mot öronen. Jag såg framför mig hur jag hade lämnat nyckeln i ett lås någonstans och hur en självmordsbenägen Kazakstanier saxade över balkongräcket på femte våningen och landade på en sneparkerad Fiat Ritmo. Jag letade i alla fickor minst 3 gånger och stirrade intensivt på nyckelnkippan i totalt en minut. Efter att i tanken ha spårat minsta rörelse under dagen började en gnagande känsla av tvivel börjat göra sig gällande.  Jag satt alltså och antog att jag av kursledningen hade fått en avdelningsnyckel, sedan att jag fått en likadan nyckel på avdelningen. Paniken inträdde därför när jag inte fann två identiska nycklar på knippan. Ju mer jag tänkte på saken desto mer märkligt verkade det att jag skulle ha fått en avdelningsnyckel av kurssekreteraren. Mina intensiva granskningar av knippan hade dessutom resulterat i ett fynd av en nyckel som jag inte riktigt kände igen.

Min pruttiga hjärna hade av diverse ogrundade antaganden bildat basen för en ångestpyramid som rasade i samma sekund som jag provade den okända nyckeln i kandidaternas fikarum och fann att den passade. Jag hade för satan bara en avdelningsnyckel och ingen nyckel fattades… Mycket lättad strosade jag hemåt efter ett darrigt första möte med psykiatrin.

PS.Upptäckte även av en slump att vi har seminarium imorgon som jag bör förbereda. Ha! Erik 1 schemat 0 (actual score may be closer to 346).

Jag sade idag i vredesmod upp domänen eftersom jag sedan länge betalar för att få publicera blygsamma 5 inlägg per år. Efter att ha skickat min uppsägelse ögnade jag igenom lite gamla inlägg som jag, trots att de är korta och outförliga, faktiskt fann roliga att läsa eftersom man minns det så väl när man ser det skrivet. Tursamt nog så visade det sig att jag var för sen med att säga upp sidan så det hela träder i kraft först 2013. Ser detta därför som en chans att återigen komma igång med detta svårstartade projekt. De första inläggen kommer skrivas utan att någon meddelas härom ty mina insikter om min bristande karaktär är djupa, och jag vill inte hetsa folk att läsa det här intetsägande inlägget och sedan med rosig blick och förväntansfullt darrande underläpp klicka sig in här dag efter dag bara för att återigen finna den obarmhärtiga tomhet som bara en icke uppdaterad blogg kan ingjuta i en betraktare.

Nu försöker vi på nytt…

Nu är jag på väg till gymmet efter att ha tillbringat dagen på Årsta Vårdcentral. Blir till att träna armarna. Ikväll ska vi köra en sista-kvällen-med-gänget-grej eftersom vi inte kommer vara på SÖS mer den här terminen. Vi ska återigen till Vapiano eftersom typ alla har rabattkort där. Kan bli najs.

Idag har vi haft Vetenskaplig Utbeckling i skolan då vi fått lära oss söka efter information i olika medicinska databaser etc. Evidensbaserad medicin. När dagen var slut drog jag och Farre förbi musikbörsen och jammade lite. Sen drog jag hem och maratonkollade på den gamla danska kultserien Riget

http://www.imdb.com/title/tt0108906/

Mästerligt fängslande, makabert och underhållande blir mitt samlade omdöme. Ernst-Hugo är dessutom helt enastående i rollen som danskhatande överläkare. Nu blir det till att sova. Imorgon är det ingen skola, men dock ska jag åka och jobba en sväng.

Här är resultet av friseringen!

Före/efter

Nu har vi varit på Ikea en sväng, jag Jenny och Jenny. Resultatet blev en byrå en skohylla och lite smått och gott. Nu ska syster frisera mig och mumsan här. Får bli lite före- och efterbilder sen!

Byrån:

Dagen avslutades med middag på Vapiano på Kungsbron och bio på Sergel. Vi såg som sagt Kick ass, en film jag varmt rekommenderar! Nu ska här sovas!

Nu ska vi till Vapiano och käka för halva priset och sen gå på bio och se ”Kick Ass”! Så här glada och suddiga e vi då:

Ligger fortfarande i sängen och har just ätit frukost här. En härlig lördagmorgon helt enkelt. Min iPhone är fortfarande det första jag ägnar mig åt på mornarna…

Igår käkade jag o Mumsan en god middag bestående av rostbiff och hasselbackspotatis. Sedan mötte vi upp Sandra o Anders och gick till en tämligen utbrunnen brasa. Anders köpte en korv och sen stack va hem till S och A igen. Där spelade vi spel med lite andra kompisar också.

Idag blir det lite städning och desto mer slappande!